miamioocytes.blogg.se

Idag hade vi avslutningslunch med vårt underbara labb. Vår professor och handledare Peter stod för kalaset som arrangerades på en närliggande finpizzeria. Platsen heter Thea och serverar pasta, pizza och sallad, allt hemlagat, helt underbart fint och trevligt. Prosciutto, tryffelsvamp, mozarella och parmesan serverades på min pizza, såväl på Johans! Så himla fint, gott och med trevligt sällskap. 

Jag kommer sakna detta labb, denna miljö, denna arbetsplats, detta gäng, dessa underbara personer, vår fenomenala handledare som finns för oss hela tiden med stöd och råd... SÅ HIMLA MYCKET! Det finns inget som kan beskriva hur glad jag är att jag åkte till Miami, hur glad jag är att jag valde att göra projektarbetet i Larssons lab. Jag är bara så lycklig. Denna möjlighet. Dessa nya erfarenheter! Det har varit helt underbart och jag har lärt mig så mycket, och kommit närmare mig själv och vad jag vill göra när jag blir stor! Kanske vill jag bli forskare? Tål verkligen att tänkas på!

Peters kommentar till oss, "Jag som trodde ni skulle förstöra för oss i labbet, vara långsamma och inte få något gjort, men fel hade jag". Här har vi höga förväntningar... Han förklarar dock anledningen till hans låga förväntningar med att han under sin professorstjänst på Karolinska Institutet hade en doktrorand som var helt och hållet värdelös, livrädd för grodor, livrädd för antibiotika och mest förstörde för Peter i sitt labb.

Lite labbarbete på eftermiddagen efter 2 timmars lunch och massa snack! :)

 

 

Vad kommer jag sakna mest ifrån Floridakulturen som präglat mig i hela 5 månader?

!) Alla öppna och hjärtevarma främlingar. Sitter man själv på en bänk kommer direkt någon fram och frågar hur man mår och börjar småprata. Sitter man på ett fik kan man helt plötsligt få sällskap vid bordet. Vid baren kommer helt plötsligt skämtande kubaner fram och kramar om dig. Helt plötsligt utan förvarning tar någon en tugga av din matlåda och berömmer dig för din goda mat. Helt normalt här i Miami. Och det är så underbart. Känslan av gemenskap. Alla bryr sig om alla. Så speciellt för mig i alla fall som inte är van vid detta. Förmodligen kommer jag ta med detta sätt hem, så bli inte förvånade om jag är lite för på ibland!  

!) Otroligt bra matkvalitet. Här i Florida finns enastående kvalitet på både färskvaror, frukt, grönsaker och inte minst snabbmaten. McDonalds är hundra gånger bättre en Sverige, med nyfriterade chicken mcnuggets, nyfriterade pommes frites och varma hamburgare (i Sverige är allt kallt...). Frukten, speciellt vindruvorna, är färska, mögelfria och krispiga. Fläskköttet är alltid mört och fint. Underbart att alltid få bästa kvalitet.

!) Vädret. Vinter här i 20 grader plus. Vi har haft tur och varit här den perfekta delen av året. Det blir aldrig kallare än 20 grader. Det är nu när vi åker som regnperioderna kommer och även orkanerna, men som sagt, det har vi inte upplevt. Vi har inte ens haft regn i mer än 3 dagar...

!) Poolen. Jag har aldrig varit så lycklig. I princip varje kväll har jag tagit en simtur i poolen, samt suttit minst 20 min i den 40 gradiga jacuzzin tillsammans med hotellets gäster. Trevliga pratstunder! Även Johan har ibland joinat mig. Men underbart har det varit, jag kommer sakna detta!

!) Labbet. Tack Peter, Sara, Marta, Feng, Xiaoyu, Rene samt pratglada David för en enastående tid i labbet! Vi kan grodägg nu! Btw, idag fick jag till och med lära ut hur man hanterar grodägg! 

Azoooom! 

Kvällsbilder i fina Miami, nere vid hamnen i Brickell. Det är så lugnt och fridfullt så här på kvällskvisten. Ljusen från alla skyskrapor är helt underbara, bildar stora färgade prickar på himlen. Månen är full. Om man lyssnar hörs vattnet kluckande mot kajen, musik hörs från högtalare långt bort och folk hörs skratta och ha kul. Här känner jag mig trygg! Jag har inte fått en enda negativ vibb av Miamis mörker, överallt finns snälla människor som hjälper en i ur och skur. Man frågar folk hur man mår och man pratar lite strunt med främlingar man träffar. Sånt är helt normalt. Så många människor sitter och skrattar tillsammans, trots att de aldrig träffat varandra innan ex kvällens promenad. Det är helt underbart att sitta på kajen och bara känna vinden blåsa i håret...Det är helt otroligt hur mycket jag kommer sakna det här! Underbara J har tagit bilderna! 

 

Förberedelserna har börjat för att lämna staden. Provpackning har gjorts för att se om jag får ner allt jag har nu, i den redan fullproppade väskan. Tack gode Gud att jag skickade hem så mycket som möjligt med mumso och Kjell när de var där. Tack även Gun Britt, Lasse och Viktor som tog med sig en hel del hem. Utan er skulle våra väskor vara ännu fetare och mer fullproppade. Nu gäller det bara att planera packningen effektivt. Med oss härifrån har vi två par fenor (alldeles för långa), cyklop och snorkel som ska mosas ner, en teddybjörn (väldigt viktig, har bott med oss hela tiden här), två stora snäckor från stranden (ja, tunga också, helt och hållet ett måste att ha med!), handdukar och diverse presenter... förutom även de prylar vi hade med oss när vi kom hit. Ja just det, även tre par nya skor till mig, och två par nya till Johan... Som tur är kan vi lämna lite prylar till Sara, vår handledare, som kommer tillbaka till Miami från Linköping i höst. Hon erbjöd sig att hjälpa oss att få hem lite saker. Fast vi kanske inte ska lämna fenorna, det kanske är taskigt mot henne...

Vi har haft en ledig dag från labbet! En ledig dag. Hörde ni? Det finns inte alls många röda dagar i amerikanska kalendern, men Memorial day är en av få. Memorial day är till för att hedra alla amerikanska soldater som omkommit i krig sedan amerikanska inbördeskriget. Det var ett antal ceremonier vid polis och miitärstationerna här i staden, och det var en polisparad på Miami beachs gator. Vi firade vår lediga dag med att ta en trip (den sista??) till Miami beach, hänga där och äta en god fruktpicknick! 

 

Bara en vecka kvar i Miami! 

Vad i hela friden har gjort den kvarvarande tiden så kort?

 

Awesome. Helt och hållet fantastiskt roligt, engagerande och kul att titta på! Idag var det dags igen, den dagen som vi båda så länge har väntat på! Det är finalspel i amerikanska basketligan. Och såklart är Miami Heat med där. Ikväll spelar de mot Indiana Pacers. 7 matcher ska spelas mot detta lag, först till fyra segrar! 

Miami börjar matchen uruselt. Efter 10 minuter ligger de under med 13 poäng (25 mot 12). Värdelöst tyckte jag, blev nästan arg, och ville gå hem. Miami kan ju inte bli utklassade såhär, i en final...

 

Men Heat kommer tillbaka, tar på något mirakulöst sätt igen det, och när det står 36-35 till Heat, då tänkte jag, yes nu vinner vi det här! Jag har aldrig varit så engagerad i någon lagidrott. Men den känslan som fås inne på stadion, känsla av samhörighet, känsla av tillhörighet, går inte att beskriva. Går absolut inte att se från teven. Måste någon gång upplevas! 

 

Men Heat lyckades i det sista inte vinna, utan matchen slutade 93-97. Ledsen och besvikna gick vi hem igen, men shit vad roligt det var att se denna match. Vi har fått en vän för livet, den trevliga tjocka mannen bredvid Johan som pratade skit med oss! 

 

 

Fel bakgrund, skulle vi inte gå på match? Johan var intresserad av hudcremer att vi blev försenade till matchen... (eller ointresserad, svårt att säga!)

 

Miami har verkligen varit en helt otroligt underbar resa. Den har gett mig så många erfarenheter jag inte kunnat ana om. Jag har lärt mig flytande engelska, jag har förbättrat min spanska, jag har fått uppleva en underbar kultur som har förändrat hela mig. En helt annan syn på livet helt enkelt, här vänds motgångar på något sätt alltid till en samhörighet där alla tillsammans försöker lösa problemet. Jag har lärt mig helt otroligt nödvändiga kunskaper i labbet, jag har haft ett underbart projekt med helt otroligt sköna människor som jag verkligen kommer att sakna. Vår handledare har gett oss all sin tid och kunskap och vi har lärt oss helt ovärdeligt mycket. Jag har kommit till djupare insikt! Och det bästa av allt, jag har fått tillbringa ett helt halvår tillsammans med den underbaraste, bästa, finaste, fantastiska människa jag känner!

Tack för en mysig eftermiddag, Laura och Elsa. Fantastiskt roligt att få träffa er och visa er vårt fina varma Miami. Här fick vi finbesök och ni beachhäng, Miami ink, saltvatten, sandstrand och förhoppningsvis trevligt sällskap! Ha fortsatt mysigt i kalla(re) Vancouver! 

Sista dykdagen idag, och den kom att bli precis så underbar som jag hoppades på. Färgglada koraller, stora barracudor, gigantisk rocka, blåsfiskar och sist men inte minst 2 söta, underbara, fina sköldpaddor! Precis som förra gången skrek jag till när jag såg dem. Så fina. Så verkliga. Så stora. Och så nära! 

Som förra gången åkte vi till Key Largo, den första av Florida Keys på vägen till Key West. Vi har dykt här många gånger nu och känner väl till stället, var man ska simma för att hitta de mest underbara varelserna. 

Idag tänkte jag spexa till det lite med en ny dykfrisyr också, eftersom mina förra bilder inte såg sååå himla snygga ut, speciellt inte mitt hår. Så idag, dagen till ära, blev det två flätor. Johan körde på samma stil som förut, inga tofsar eller så. 

Vi har inget internet hemma just nu, därför är jag väldigt dålig på att blogga! :( Förlåt! Snart kommer inlägg om dykningen i helgen, överraskningen och strandhänget med kanadensiskorna! 

Dagen till ära var det dags att baka! Katja har många gånger hintat om att vi ska baka Cupcakes, så nu blev det upp till bevis. Med de perfekta ingredienserna som vi fick i present av Katja, hjärtströssel och formar från Sverige, så kunde det inte bli annat än bra! 

Tänker tillbaka på min underbara tid här i Miami! Känns otroligt fantastiskt att fått göra denna resa! Kan nästan anse mig ha upplevt världen nu, här i Miami får man en blandning av amerikansk, latinamerikansk och karibisk kultur. Det känns som en stad som verkligen passar mig! Denna kultur är så skild jämfört med i Sverige. Här äter vi lunch tillsammans (!), vilket betyder att alla äter av allas mat, alla dricker av allas dricka, och man delar med sig av allt, så är det bara! Här hälsar man alltid med en kram/puss på kinden. Jag kommer sakna detta känsla av samhörighet! 

Mina besökta världsdelar är numera Nordamerika (Miami), Europa (Madrid, Malaga, Edinburgh, Istanbul, Alanya), Asien (Istanbul halva!) och Afrika (Marocko!)... 

Bilden är från min favoritrestaurang här, Fogo de Chao.

 

Spiegel grove - vraket som vi dök till igår sänktes med hjälp av stora borrar år 2002. På grund av stora strömmar hamnade skeppet med bottnen uppåt, alltså uppåner, med omöjlighet att komma in i skeppet, och värdelöst för dykare. Regeringen spenderade 250 000 dollar nästkommande år för att försöka vända skeppet rätt, men lyckades bara få det att ligga på styrbordssidan, dock tillräckligt för att kunna öppna skeppet för dykare. Lite besviket, med ändå glada att det gick att dyka där. 

Undret från ovan kom år 2005 då orkanen Dennis svepte in över Florida. Orkanen lyckades med det omöjliga, att ställa skeppet i upprätt position, så som det var tänkt att det skulle hamna. Den första dykaren efter orkanen måste ha varit väldigt förvånad...

Läs mer: http://www.fla-keys.com/news/news.cfm?sid=1504

Jag kan inte tro det själv. Att vi varit nere på 100 feets djup - 30 meters djup var helt otroligt. Vilken upplevelse. Resan ner mot djupet tog en evighet, och pga starka strömmar följde vi ankarlinan som var fäst i aktern av vraket. Hade man släppt hade vi dragits med ut i Atlanten, håll i hårt var kommandot. Halvvägs nere uppenbarade sig det gigantiska skeppet liggandes som en båt ligger när den ligger vid ytan, botten ner. 

Har jag glömt att blogga om amerikanska maten, bara för att vi äter för onyttligt och jag inte vet vilken maträtt jag ska välja? Förmodligen. Här kommer i alla fall veckans inlägg om veckans onyttigheter.

Denna onsdag tänkte vi att vi skulle prova något riktigt amerikanskt. Något som går på reklam på teve var femte minut. En lunchlåda för barn att ta med till skolan. Något som anses så himla nyttigt bland amerikaner, och något som är väldigt billigt. Vi har idag testat en lunchbox med en varmrätt och en efterrätt. LUNCHABLES är namnet. 

VARMRÄTTEN var antingen en liten minipizza, som man skulle smeta tomatsås och lägga ost och korv på. Allt låg i paketet, enkelt. 4 korvskivor och sen in i mikron. Jag själv gillar inte korv så jag valde chicken nuggetsen, som redan var klara och endast behövde värmas. Jag fick 4 minimala nuggets och lite ketchup. Vet inte om detta var en väldigt mättande lunch, men detta nog pga den minimala portionen. 

EFTERRÄTTEN var en smoothie, kan ses på bilderna. Löftena om riktig frukt insannades inte direkt, så den bara var blaskig, smakade vatten och konstgjord. Men trots allt detta var den faktskt god, och mättande. En förhållandevis stor smoothieförpackning gjorde lunchen tillräckligt mättande så vi i alla fall kunde fortsätta vårt labbarbete. 

BETYG blir 1 av 5. Äckligt, för lite, onyttigt och stackars barn som får en sån här till skolan varje dag. 

Lera så långt ögat kan nå. En supercool militärbana på 6 miles, 10 km, att ta sig an. Banan mestadels på grus/lerväg, förutom när den gick genom en liten insjö i Miami Zoo. På den 10 km långa banan fanns 15 hinder; bland andra dessa: 

Klättring 10 meter upp...

FÖRE loppet kändes kläderna mysiga att ha på sig: 

Ikväll laddar vi upp på bästa (?) sätt inför morgondagens extrema äventyr och utmaning. Önska oss lycka till! 

En så ovanlig tid som klockan 11 började den film som Johan längtat efter att se. Premiär idag för Iron Man 3, en film som jag inte har något intresse av, men som jag självklart följer med Johan och ser, om  han så gärna vill det. 

En film med strider, plåtrustningar, slagsmål, fighter, odödlighet, explosioner och extremt höga ljud. Det bästa med filmen var att den utspelades i Vizcaya, bara 5 minuter ifrån där vi bor, där vi har varit. Den onda mandarinen bor alltså i ett numera museum, och många av striderna utspelade sig här i Miami, på platser vi känner till! Att tillägga var att filmen var i Imax, extra bra 3Dkvalitet. Dock märkte jag inte så mycket av den "extra" biten, tyckte det var väldigt likt vanlig 3D... Men Johan var helt lyrisk, så roligt att se honom så glad! 

Johan som Tony Stark, huvudpersonen i filmen. Ganska likt faktiskt. Johan var helt överlycklig! :)

 

Helt otroligt vad man kan stöta på, mitt ute på gatan. Jag blev hur rädd som helst, speciellt när den började att gå mot mig. Här får man passa sig så man inte blir biten... Men en underbart fin ödla var det, så stiliga, så overkliga...

Idag har vi äventyrat vår American Dinner time rejält. Vi bestämde oss för att gå ut och äta snabbmat, planen var att försöka hitta det konstigaste, roligaste, godaste och coolaste! Och kravet var att det inte skulle finnas i Sverige. Det slutade med JUMBOKORV med MANGOTE! Det var tydligen en specialitet här för cubaner speciellt...

VARMRÄTT: JUMBOKORVEN number one. Helt otroligt stor och tjock, säkert 40 centimeter lång. Det tog hur lång tid som helst att äta upp den! Den serverades med stekt lök och barbecuesås på, till skillnad från svenskarnas ketchup och senap. Korven var hur god som helst, kötthalten var hög och fetthalten likaså! 

TÖRSTSLÄCKARE: Mangote på 50 cl burk. Underbart god te smaksatt med artificiell mango. Kostade 0.99 dollar för en hel, billigt = ja! Så god att jag skulle vilja ha den i Sverige! 

BETYG: 4 av 5. Smarrig korv och underbar dricka!