miamioocytes.blogg.se

Jag har funnit min favoritfrukost (!?). Dessa onaturligt färgade, osmakliga, mycket sötade, säkert livsfarliga flingor får kanske inte full poäng.... Fruit Loops är helt enkelt inte min grej, tacka Sverige att vi inte har sånt här!

 

När jag såg den skrek jag rakt ut och tappade regulatorn ur munnen. Allt kändes med ens overkligt och hela världen under vattnet strålade upp. Ovanför mig i solens fina sken simmade  en 1 meter stor sköldpadda! Så spräcklig, så skinande, precis som på Animal Planet, fast oändligt många gånger bättre. 

Jag simmade fram till den, så att jag var bara centimeter från den. Den nyfikna varelsen tittade på mig, viftade sina söta fenor och så ut som en hundvalp gör när den vill kela. Jag simmade några varv runt den, både över, under och vid sidan om, och hade med ens en ny vän. Vi lämnade dock honom där ganska snabbt för att han inte skulle bli allt för rädd och fundersam. Man ska bara observera, inte störa naturlivet under vattnet, det har vi lärt oss! 

Närkontakt med hajen fick vi också, då vi bara var flertalet centimeter från denna 1.5 meter långa bjässe. Lite läskigt kändes det att simma precis förbi den, men tydligen var det ingen som helst fara, dessa hajar är mest rädda för människor. Nurse shark är arten och brun till färgen är den. 

Här är Frida på 10 meters djup! 

Det är absolut inte läge att försöka göra sig till på bilderna som togs. Håret är överallt, rufsigt och dant, masken gör att man ser korkad ut och regulatorn i munnen och strömmarna i vattnet gör att munnen tar olika former. Avgör själva!

Bilderna togs av vår instruktör Nick! 

Vi har sett ett antal sådana här bilar på senaste tiden. Bilar och bilar, ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla "fordonet". En fyrmannacykel? Fyra personer får plats, och alla trampar på egna trampor och bidrar till farten framåt. Det är bara den som sitter till vänster längst fram som kan bromsa och styra, men gasa kan alla göra och alla har en egen ratt! Det ser ut som en bil från Flintstones family, sån där som man sparkar sig fram med. 

Jag vill ha en! Miljövänligt, roligt och aktiverande! Hela familjen får känna sig delaktigt! :)

Vära kära labbkamrater är helt underbara! Idag har vi varit på fest hos Marta i Hialeah. God cubansk mat, trevligt poolhäng, god dricka, goda snacks och många skratt. 

Vi gjorde sällskap med Sara och hennes familj på tåget till Marta. Det var första gången vi fick träffa maken Tobias och sonen Theo 1.5 år, vilket vi har längtat efter. Theo var lite blyg, men vågade till slut ge främlingen (mig) sitt äpple för några sekunder. Så söt han är! 

Bilder på hela sällskapet under middagen! :)

Dagens avslutades sent på kvällen, senare än tänkt då det var strömavbrott på tågen och de var inställda, så vi fick vänta i 3 timmar på tåg. Fengs dotter Allison 4 år, försökte lära mig kinesiska (den ungen kan hela 3 språk, kinesiska, spanska och engelska, helt otroligt). Jag kan säga att jag gillar språk, men kinesiska är banne mig omöjligt att hitta rätt uttal i. Allison skrattade gott åt mig, det måste ha låtit helt befängt... Jaja, alla hade roligt, tom jag!  

Här har vi frasen jag försökte lära mig uttala i 2 timmar, inte det lättaste.

Tack för en trevlig dag.

Idag har mamma och Kjell lämnat stan. Men de har lämnat spår efter sig! 
Tack för en mysig tid tillsammans här! 

 

Kjell tog friskt initiativet och ville visa oss sina egna erfarenheter av Miami, något som vi inte hade upplevt ännu. På en utmärkt guidad tur tog han oss ut till Brickell Avenue och till en busshållplats för de små gratis cirkusbussarna i orange och grönt som brukar åka förbi var 15:e minut. Nu skulle vi allt prova åka dem. Iklädd nyinköpt hawaiiskjorta var han en väl synlig och stilig guide! 

Bussen överträffade allt! Inredd med trädgårdsbänkar i träfärg och med lampor som man oftast har på toaletten i Sverige, såg det helt klart coolare ut inifrån än utifrån! Kul grej! Inga säkerhetsbälten dock! 

Kvällen tillbringades förutom på bussen, på Argentinsk restaurang, likt Fogo De Chao, men lite enklare och närmare Brickell. Kul erfarenhet, med många konstiga maträtter som fläsktunga, musselsallad, ananasgratinerad kyckling och bluecheesekött. En mysig sista dag tillsammans! 

Idag behövde vi inte ta oss an den feta och konstiga amerikanska maten. Vi blev lyxigt bjudna på hederlig traditionell svensk rätt, fläskfilé med kokt potatis och mammas underbara senapssås. Jag saknar verkligen Sverige när jag äter detta. Tack hörrni, för en kulinarisk upplevelse!

Dagen har inneburit mycket fläng fram och tillbaka, museum, katter, lång cykeltur och fina miljöer. Men det tycker vi alla om!

Första erfarenheten kom från att vi stack till Sydligaste punkten på ön igen, mamma och Kjell följde inte med igår nämligen. Denna gång var det kö för att få ställa sig bredvid denna stora fingerborg och ta kort, såklart gjorde vi det också! 

Vi hydre cyklar, och jag har äntligen fått uppfylla en av mina högsta drömmar, att få cykla tandemcykel! Så himla coolt! Det är precis som att sitta bak på pakethållaren, bara lite bekvkämare men vingligare när man hjälper till att trampa. 

Vidare till en av de mest kända amerikanare genom tiderna, författare till Den Gamle och Havet, där vi fick komma in i hans kök, sovrum, vardagsrum och till och med badrum. Ett gigantiskt hus med pool, jätteschackbräde på tomten, altan rumt hela övervåningen och 45 katter, merparten sextåiga. Det var så trevligt att gå runt i huset. Hemingway heter han förresten, om jag glömde säga det.

Jag vill säga att jag var mest fascinerad av katterna, vilket man kanske kan se på bilderna. Så himla söta!

Därefter blev det kajakpaddling, god mat och bussresa hem!

Jag vill berätta att mamma, Kjell, Johan och jag har idag rest långväga söderut, för att se Amerikas sydligaste punkt. Ön heter Key West och finns mitt i Mexikanska golfen. 

Allt började med en evigt lång bussresa som började tidigt på morgonen. Ovanligt nog var bussen tidig, och vi slapp vänta alls. Resan gick på en enfilig väg med vatten på båda sidorna, helt underbart coolt. Bredvid den vägen vi åkte på fanns den gamla bron som byggdes på 1920-talet. Helt otroligt att de lyckades skapa flera mils broar på den tiden. 

I Key West lyckades vi locka mamma och Kjell med snorkling i Korallrevet. Många färgglada fiskar kunde ses, stora blåa och röda och gröna stim tillsammans med regnbågsfärgade fiskar. Korallerna var allt från lila till rosa. Hur kul som helst att ligga på ytan och guppa fram och tillbaka. Kjell och mamma uppskattade också det, vilket var trevligt. 

På kvällen delade vi upp oss, det mer hurtiga gänget (Johan och jag) promenerade längs västkusten på ön och åt Concha fritters, Key Lime Pie och drack ödrinken Rum Runner. Vi såg på stjärnorna och gick till den sydligaste punkten som ligger 90 miles från Cuba. Vad ungdomarna (mamma och Kjell) gjorde har jag ingen aning om, men jag har hört ryktas om fin restaurang, majskaka och kött.

Här kommer dagen i bilder:

Den kallas Miracle Fruit eller Miraculous Berry och ser ut som bara ett litet rött bär. Men den har en mirakulös egenskap genom att påverka dina smaker- den får allt surt att smaka sött. Den kommer ursprungligen från Afrika och odlas bara där men även här i Florida!

När du äter mirakelbäret kan du njuta av helt otroliga smaksensationer i upp till flera timmar. Du ska till exempel tugga i dig en hel citron eller lime (vilket du aldrig skulle göra annars) och känna smaken av söt citrongodis. Om du äter en sked tabasco kommer det smaka som mesig söt tacos. Den omogna frukten du väntar pa ska mogna, kommer kunna ätas direkt. Det får helt enkelt allting att smaka sött! Och du stoppar bara denna lilla frukt i munnen och gurglar runt saften i några minuter!

Hur ändrar den dina smaker från surt till sött? Den innehåller ett protein, miraculin, som binder och blockerar dina smaklökar på tungan som ska reagera på sött. När något surt (i synnerhet vätejoner) kommer i kontakt med proteinet aktiveras det för att i sin tur aktivera smaklökarna. Detta gör att allt surt smakar sött.

Man har forsokt att tillverka sweeteners for diabetiker med denna frukt, tank vad bra om maten kan vara helt och hallet fri fran socker, och bara vara sur istallet. Man har dock inte tillrackligt sasong for denna frukt for att tillfredsstalla behovet. Inte heller har tillrackligt forskats pa frukten. 

En bild från resan på vägen mot Key West tillsammans med familjen Larsson. Vi kom dock inte ända fram, utan vände efter halva vägen. 

Vägen med bara vatten på båda sidorna, med Mexikanska golfen på ena och Atlanten på andra sidorna. Den känta Seven Mile Bridge, sjukt lång bro med bara en fil åt ena hållet och en fil åt andra hållet. Om någon olycka händer på den vägen så kan ingen komma från eller till Key West.

Ihelgen bär Johan, mamma, Kjell och jag oss av ända till Key West. 

Efter mycket lugna första dagar har svenskarna tagit sig i skinnet och intagit poolen en våning ner på hotellet. Mamma förvånar alla genom att börja simma fjärilsim mitt i den lilla poolen! Vi andra tar det lugnt och plaskar mest. Sådär ja, en sak till testad här i Miami för mamma och Kjell. Snart blir det desto mer äventyr. 

 

 

 

Är minsann rätt underbar! 

Poolen som ni ser ligger på våning 7 på närliggande hotell, det flottaste och högsta hotell i hela Miami (Four Seasons Hotel, 67 våningar högt, >200 meter hög byggnad).

Vill inte åka härifrååååån...

Direkt efter att mysiga Johans familj har lämnat oss har Norrtäljeborna anlänt. Mamma och Kjell tog det hela med ro, och hade inte alls GunBritts överenergi över allt. Resan var lång, men nu är de äntligen här. Vi förväntar oss mer energi resten av veckan! 

Med oss hade de underbara presenter. Allt som jag saknar med Sverige! Min mamma vet.

 

Idag var sista dagen för syster Katja att uppleva storstaden Miami. Här är sista bilden jag lyckades fånga av oss alla tillsammans. Avslutningslunch blev på underbara Hard Rock Café, med skön värme. Jag lyckades i alla fall få fina bilder på alla, även om Johan ser ut att vara mer intresserad av maten än att le på kortet...

Jag kan inte beskriva det vi har gjort idag. Jag har upplevt Disneys alla karaktärer på riktigt, så overkligt riktigt. Jag har gått genom Pinocchios värld, sett Disneyslottet utifrån och inifrån, träffat Baloo, fått en puss på handen av Woody i Toy Story, åkt båt i Pirates of the Caribbean och blivit skjuten av kanoner och fått krama Musse Pigg. Min dag har varit till fullo, helt perfekt! 

Alla, stora som små, borde åka till detta underbara land. Magic Kingdom är en av Orlandos 100 parker, men helt klart den bästa om man vill se traditionella Disneykaraktärer. Passar både små barn och även äldre. Man kan välja att bara se på de helt otroliga verk och skulpturer som de har i parken, eller åka många attraktioner. Det finns något för alla! 

Resan med buss från Miami tog dryga 4.5 timmar. Mycket mindre än jag förväntade mig. Enkelt och mysigt, man slipper köra i Amerikats eländiga trafik där alla kör som galningar. Det var i alla fall jag glad för, pga att jag hade fått köra om vi hyrt bil. 

Jag låter bilderna säga resten! Men jag har äntligen fått vara barn på nytt! Tack Katja och Johan för denna underbara dag! 

Tänk er att stå inför 15 professorer, postdockar och doktorander. Du ska hålla en en timmes diskussion om en artikel du har läst. Den handlar om det projekt du gör, och du ska framställa den på ett så bra sätt som möjligt. Gärna med lite humor, skratt och intressant fakta. 

Detta är vad vi har gjort idag. Vi har presenterat en artikel från PubMed inför massa smarta och duktiga människor. Jag har nog gjort mitt livs bästa redovisning, samt jag har hållt den bästa journal club i mitt liv. Wow, vad glad jag är att den är över. Jag gjorde inte bort mig alltför mycket. 

Jag drog igenom all fakta som vi har ang vårt projekt. Johan fick ta upp allt resultat och förklara alla grafer. 
När det var över så fick jag fika, underbart gott go'fika - choklad cupcake! Det var nog det bästa med att hålla journal club! Värt att kanske hålla en till??!

Sista kvällen för familjen Larsson-Bolin spenderades på Vapiano, efter ett misslyckat försök att boka grillen på hotellet. Det amerikanska systemet att man MÅSTE boka innan 24 timmar gick tydligen inte att rucka på, trots att det var deras fel att de missat att skriva in bokningen. Trots att ingen skulle ha grillen gick det inte att få utnyttja vår fina köttbit Men tur var väl det, gårdagens middag på Fogo De Chão går omöjligen att slå.

Vapiano lagar allt från pastarätter till pizza och sallader. Köket ligger öppet i restaurangen och de lagar maten medan du ser på. Du får vara med och välja exakt vilja ingredienser som ska vara i pastasåsen, och du kan vara med och påverka alla steg i tillverkningen av den slutliga rätten. För mig var valet självklart, pasta penne med chicken alfredo: extra grädde och parmesan! 

Hur gott som helst. Jag rekommenderar denna restaurang även om den inte äts på i Miami. Den finns på tre ställen i Stockholm också, dock dyrare än här. Här är kostnaden ca 80 kr för en middag, medan priset i Stockholm ligger på mellan 100 och 200. 

Farväl till GB, V och L, veckan har varit underbar. Everglades, Key Largo, Fogo de Chao, snorkling, bilresor, mysiga frukostar och bara hur trevligt som helst. Tack så mycket, ni är så härliga! Som tur får vi ha K kvar ett par extra dagar, behöver inte säga hej då än.

Det brukar ju vara onsdagar vi skriver om maten här i USA. Men nu har vi besök och då går allting lite långsammare än vad det brukar. Veckans mat är en ny typ av pizza CHICAGO DEEP DISH och POP TARTS!!!

Mot New York-style pizza (halvtjock pizza) och tunn italiensk pizza så är nog fortfarande den italienska den att föredra! men pizza är aldrig fel oavsett modell.

Betyget blir 3,5 av 5, vilket är ett bra betyg!

Pop tarts är en konstighet som Johans bror Viktor föreslog att vi skulle prova. Det kan beskrivas som brödrostkaka med olika fyllning och glasyr! Man värmer den i brödrosten på lägsta temperatur för att få en varm nygräddad kaka. utseendemässigt ser den ut som en knäckemacka med glasyr och strössel!

Kakan var förvånandesvärt god men för söt. 

Betyget blir 3 av 5. Positivt för en sliskig kaka i typisk amerikansk stil.

På Alla hjärtans dag bjöd jag Johan på en mysig middag på Fogo De Chão, detta köttparadis med helt perfekta stekar och en helt underbar buffé. Idag tog vi med GB, V, K och L till denna fina restaurang i Miami Beach på First Street i South Beach.

För er som inte läst inlägget från 14 februari, så är detta en restaurang som serverar dig en buffé med sallader och ostar som du får gå och ta hur mycket du vill ifrån. Du har en bricka på bordet med Grön sida - Yes Please!, och Röd sida - No, thank you. När du är redo vänder du brickan till grön sida upp, och kypare kommer att komma till ditt bord med olika slags köttbitar på spett. Du får välja om du vill ha rare, medium eller well done. Du får äta huuuuuuuuuuuuuuuur mycket du vill!

Idag satsade jag på Top Sirloin, ryggbiffen på kon! Sedan åt jag även av rumpsteken! Som vanligt åt jag väl runt 20 köttbitar, jag vet inte allt hur det gick i mig, men serveras mat så äter man tills man nästan är illamående. Sån är regeln. 

Bifogar en bild så ni slipper bli förvirrade, eller så att ni kan lära er något om var köttet sitter på kon!

 

Vet ni vad? 
Här ställer de alla hus 3 meter upp på pelare. 
Anledningen är att de förbereder sig för orkaner och översvämningar som mer eller mindre kommer under hösten varje år. Tur är att i Miami är orkanerna inte farligare än att din källare kan bli översvämmad. Få personskador sker varje år, vilket känns skönt att veta!
Bilden är från Everglades City på västkusten.