Idag hade vi avslutningslunch med vårt underbara labb. Vår professor och handledare Peter stod för kalaset som arrangerades på en närliggande finpizzeria. Platsen heter Thea och serverar pasta, pizza och sallad, allt hemlagat, helt underbart fint och trevligt. Prosciutto, tryffelsvamp, mozarella och parmesan serverades på min pizza, såväl på Johans! Så himla fint, gott och med trevligt sällskap.
Jag kommer sakna detta labb, denna miljö, denna arbetsplats, detta gäng, dessa underbara personer, vår fenomenala handledare som finns för oss hela tiden med stöd och råd... SÅ HIMLA MYCKET! Det finns inget som kan beskriva hur glad jag är att jag åkte till Miami, hur glad jag är att jag valde att göra projektarbetet i Larssons lab. Jag är bara så lycklig. Denna möjlighet. Dessa nya erfarenheter! Det har varit helt underbart och jag har lärt mig så mycket, och kommit närmare mig själv och vad jag vill göra när jag blir stor! Kanske vill jag bli forskare? Tål verkligen att tänkas på!
Peters kommentar till oss, "Jag som trodde ni skulle förstöra för oss i labbet, vara långsamma och inte få något gjort, men fel hade jag". Här har vi höga förväntningar... Han förklarar dock anledningen till hans låga förväntningar med att han under sin professorstjänst på Karolinska Institutet hade en doktrorand som var helt och hållet värdelös, livrädd för grodor, livrädd för antibiotika och mest förstörde för Peter i sitt labb.
Lite labbarbete på eftermiddagen efter 2 timmars lunch och massa snack! :)
Congratulations Rene, to your grant! You are awesome! :)
Vilket härligt avslut! Fantastiskt! Vilka härliga jobbarkompisar ni haft!